Nu när Lissabonresans bilder är avklarade ska jag ta itu med en del händelser från i somras som jag aldrig hunnit blogga om. Den 10/6 2018 skulle min kära systerdotterdotter döpas i Bygdeå Kyrka som byggdes redan 1539.
En vacker sommardag anlände vi dit med bil från Umeå, jag och min brorsdotter med familj. Det kom folk från närmare håll, Sjulsmark bl.a. och från längre håll, Uppsala och Stockholm. Det småpratades och hälsades i mindre grupper innan vi gick in i kyrkan.
Kyrkan har en vacker interiör och stämningen är lugn och harmonisk som det ska vara i en kyrka men som inte alltid uppnås i de stora, pampiga, tycker jag.
Fint, men ännu bättre när rummet fylls av präst, nyblivna föräldrar med huvudpersonen lilla M.
Inte helt lätt att fotografera då jag också blev lite nervös, tagen av stämningen. Bilderna är inte helt skarpa då jag valde att strunta i att använda blixt. Det gör å andra sidan bilderna lite mjukare. Jag hoppas bilderna ändå förmedlar den fina ceremonin.
Prästen som helt klart väckte M:s uppmärksamhet läste för oss.
Mycket vackert sjöng D:s syster för oss alla, men speciellt för lilla M. Andra texter och sång framfördes men sen var det dags för själva dopet. Först skulle dopfunten fyllas med heligt vatten och den ritualen fick göras av släktens näst yngsta, mina andra syskonbarnbarn.
Snygg men också lite tung var kannan.
Tyst tog M emot dopvattnet som blötte hjässan. L fick torka vattnet bort sen.
Fortfarande utan protester men sen var det skönt att få komma till moderns famn.
Hela tiden så nyfiken på sin omgivning. Det visade sig också när prästen gick runt med henne så att vi andra fick möta den lilla. Först till mig som snabbt klickade på kameran innan jag lade undan den...
.. och mötte min lilla älskling utan en fyrkantig apparat framför ansiktet.
Här möter hon M som en tid var dagmamma åt hennes mamma A när hon var liten.
Äldst och yngst i kyrkan.
Allt var frid och fröjd, eller? Här har jag faktiskt en bild där M protesterar högljutt, men det varade inte länge.
Det var dags att gå ut ur kyrkan. Där samlades vi för en släktbild.
Alla kom inte med, men efter lite ropande hit och dit kom i alla fall de flesta. Lite blåsigt var det men ändå en härlig försommardag.
Sen var det dags att gå mot församlingsgården. Först en bild på Klockstapeln.
Skönt att få sträcka på benen och vara utomhus en liten tid.
Ja, kanske högst hundra meter 😃. Jag gick lite extra och tog kort på den fina omgivningen.
Sen ville även jag, mormoster, vara med på bild med huvudpersonerna och till slut fanns en stund för det.
Det blev smörgåstårta och tårta, tal och sång, presentöppning och applåder samt en massa trevligt umgänge. M trivdes i mångas famner. Här med sin mammas kusin A, min brorsdotter.
Och en stund hos mig.
Vem är lyckligast av oss två, tro? Skulle nästan gissa att det är jag 😄.
Jag gick runt och fotograferade vid borden men det är svårt att få bra bilder av det. En bild som blev hyfsad visar M:s farmor och mormor i samtal.
Bra blev också den på min bror, som fyllt jubilar nu i januari, och hans särbo, som väntat länge på bilder från dopet.
Fina penséer i förgrunden. J-E och L hade åkt från trakter söder om Örnsköldsvik för att vara med på släktevenemanget.
I rummet där vi satt fanns det vackra detaljer, bl.a. detta bord, som jag gissar att slöjdaren Jögge Sundqvist gjort..
..eller möjligtvis hans far Wille.
Hurtigast var J, som skulle cykla minst fyra mil hem som träning inför Vätternrundan.
Han pratar med B, lilla M:s morfar.
Som helhet en mycket fin upplevelse att minnas länge.
Ute snöar det idag nästan horisontellt, tyvärr alltmer blöt snö, 0 - +1°. Sommaren känns avlägsen men så många veckor dröjer det inte innan allt det vita slaskar bort. Jag önskar er fina vårvinterdagar innan det grå tar vi. Det grå som förebådar det gröna och färgrika som vi längtar efter.
1 kommentar(er)
