Med jämna mellanrum beställer jag böcker av mina blogginlägg då jag tycker det är roligt att ha dem i pappersformat också. När jag igår försökte göra det blev böckerna lite ojämna (går inte att förklara bättre) så jag stoppar in ett hastinlägg för att om möjligt få innehållet att flyta bättre.
Jag återvänder då till juni 2018 då lupinerna blommade som bäst.
Många är arga på lupinerna som sprider sig så lätt, men jag har faktiskt medvetet planterat och spridit frön vid min stuga för att få varierad färgprakt. De gillas av humlorna.
Det är så att vi har en skogstomt där tallar, ljung och lingonris (men inte så mycket lingon) brer ut sig. När vi kopplade in kommunalt vatten 2005 grävdes det fram stora strängar med bara sand. För att få finare spred jag ut matjord över sanden och lät det som ville växa där, men hjälpte till lite med de kära lupinerna. Tanken är att så småningom skulle tallskogen ta över igen. Så sker men det går sakta och under tiden försöker jag hitta nya färger på lupiner för att få ännu mer varierat.
Dessa hittade jag efter Norra länken, en del av E4:an, som byggts ganska nyligt. Stenslänterna fylls sakta med växter och just lupiner finns där i flera för mig nya färger.
23 juni fotograferade jag dessa i vas. Tyvärr gick det inte att få frön av just de här.
Och en med fluga.
Härligt randigt mönster. Det är inte lätt att ta frön för när de är färdigutvecklade ser man ju inte vilka färger de har. Måste kanske markera dem medan de blommar.
Ännu en med humla från vår tomt.
Till sist, härligt att minnas de ljusa nätterna. Min lupinplantering kl halv elva på kvällen.
Det skrivs varje år, åtminstone de senaste fyra åren, om de farligt invasiva lupinerna. Hur de tar över vår lokala flora och förstör. Redan på sjuttiotalet skrevs det liknande artiklar om de besvärliga (men lokala) växterna rallarros, renfana och älggräs som just då gjorde samma sak som lupinerna idag. Det beror troligtvis på att bilarna släpper ut giftiga partiklar längs vägarna.
Jag körde ifjol ca 2 mil på en mindre väg mellan byar. På den sträckan såg jag en lupingrupp och det var i närheten av en villa så kanske den var planterad. Istället växte de mer sårbara arterna blåklocka, kattfot, vädd, åkerbär, prästkrage vid vägrenen. Inte tog lupinen över där inte!
Jag gillar lupinerna, att de pryder trafikerade vägsträckor med sin färgprakt. De små skulle ändå inte trivas där. Så, det var mitt inlägg i lupindebatten.
Idag har jag hört sångsvanar och sett de första fiskmåsarna över Ersboda. Härliga vårtecken!
0 kommentar(er)
