konstbarbro

San Remo, en halvdag.

Kategori: Resor och utflykter

Ute snedregnsnöar det med bara en plusgrad så det känns gott att återvända till minnet av den 8 april då vi strosade omkring i San Remo i gassande sol om än blygsamma +14° i skuggan.
Från stranden gick vi in bland husen och hittade mindre gågator. Klockan var 11.45 men när vi såg uteserveringen vid muren sa vi att hit kan vi återvända när solen lyser upp mer. Så blev det, men först lite mer stadsvandring, utan karta. Vi letade en turistbyrå och fick olika vägförslag av de vi mötte så lite extra motion blev det utan napp.
Gatubild med ängel  i park. Frukosten på hotellet var väldigt sparsam, inte alls vad man numera är van vid. Ingen yoghurt, inget grönt alls och bara vitt bröd. Normalt brukar vi klara oss på frukosten till lunch vid 2-3-tiden men den här dagen gick det inte. Ute ville vi sitta trots lite svalt i skuggan, men vi fann en plats bakom läande glasskivor.
Lite färskpressad juice och en chokladfylld bulle av något slag, mycket gott. Energilagret fylldes snabbt och vi gick oplanerat vidare. In bland smalare gränder där det då och då öppnade sig små torg man gärna stannat vid.
Mysigt !
Fin gränd.
Torghandel...
.. och en vacker kyrka. Vi hade sett vykort med bilder på ryska kyrkan som såg så annorlunda ut men än inte lyckats finna den. Så småningom såg vi en av dess spiror högt däruppe mot den blå himlen och orienterade oss fram mot den.
Tyvärr var den, liksom Sagrada Familia i Barcelona, omgiven av byggnadsställningar, men en liten del gick att föreviga.
Speciell, verkligen. Den byggdes av ryska invandrare på 1920-talet, läser jag i en reseguide.
 
På väg därifrån hittar vi till slut Tourist Office som tyvärr var stängt. Nåväl, vi klarade oss bra ändå, blev så nöjda med vad vi såg och upplevde under vår halva dag i San Remo.
Ett hus fint dekorerat med vacker mosaik. En liten blomsterkupol att fotografera sig vid.
Fin utsikt över vattnet alldeles i närheten.
Vi närmade oss kasinot än en gång, men från ett annat håll.
En gul kyrka precis bredvid kanske kan passa 😊.
Så vacker. Äntligen närmade vi oss lunchplatsen vi sett ut tidigare och slog oss ned på det enda lediga bordet i solen.
Lite vin att avnjuta medan vi väntade på den gröna maten vi sett på bordet intill.
Grillad aubergine är ljuvligt gott och till det ännu mera sallad, av det kalla slaget. Fransmännen bredvid skakade på huvudet. De åt förstås grönsakerna först, sen kalvkotlett och efterrätt. Jag fick prata lite franska men oj, så rostig jag kände mig.
 
Efter lunchen gick vi ned till stranden igen och följde där en cykelväg med gångbana mot Ospedaletti. 
Fem km skulle vi väl klara att promenera, tyckte vi, men det visade sig vara längre än vi förstått. Vi mötte en kvinna som knappt förstod engelska, men när jag frågade hur långt det var till Ospedaletti och visade olika avstånd med händerna gjorde hon klart för oss att det var väldigt långt kvar. Kanske fem km bara var ett glädjebud vi fått tidigare. Hur som helst tog vi oss så småningom upp på kustvägen och fann en busshållplats. Skönt att få åka sista biten hem.
 
Någon timmes vila, skriva resedagbok och sms:a, ringa sina kära innan vi gick ut igen för att leta en middagsrestaurang. Ganska snart fann vi en intressant som dessutom låg ganska nära vårt hotell, men den visade sig inte öppna före kl 20. Vi var där redan strax före sju så nu hade vi en timme att spendera, ganska så hungriga med tanke på den lätta lunchen. 
Det blev till att vandra i trappor ner till vattnet och upp igen. Tror vi gick massor med steg denna dag, men stegräknaren hade jag glömt hemma.
Grönt och fint var det, en papegojblomma gav lite färg också.
Sakta gick solen ned medan vågorna slog över stenig strand.
Vi fann ingen annan restaurang som lockade oss utan återvände till den första, Aquarellis, som visade sig vara ett riktigt lyckokast.
Här har jag ingen mat att visa men väl väninnans vackra örhänge som hon fallit för redan på flyget ner. Vi bjöds på gott bröd, två olika spännande sorter, och en liten rund mozzarellafriterad sak innan vår beställda maträtt kom in. En läcker bit vit fisk (menyn enbart på italienska) som smälte ljuvligt gott i munnen, tillsammans med sparris, små fyrkantpotatis och vitvinssås. Perfekt avslutning på en härlig första semesterdag 🙂. 
 
 
 
 

Kommentarer

  • Lena i Wales säger:

    Härlig stadsvandring!
    så vacker mosaik, gillar det.
    Grillad aubergine, jättegott.
    Man blir lätt ringrostig med språk när man inte använder dem. Känner verkligen det med min franska numera. Jag brukade kunna prata riktigt bre men inte numera.
    Ha en fin dag!

    2019-05-08 | 09:47:48
    Bloggadress: http://lenaiwales.wordpress.com

Kommentera inlägget här: