Idag, den sista mars, är det läge att summera årets vinterutflykter under mars månad. En fin månad då solen ofta lyste och dagsmejan tinade is och snö långsamt. Det mesta är borta på gator och gång/cykelbanor, istället ett tjockt lager grus, men inte så mycket i övrigt då nätterna varit kalla. Natten till idag blåste det in ett tunt vitt täcke. Med minusgrader kvar och ett grått molntäcke tinar det inte bort direkt och ger mig ett bra skäl att sitta inne och blogga. Något jag alls inte prioriterar när solen skiner.
Den första lilla utflykten var den 3 mars med väninnan C som har ett ganska nyvaknat fågelintresse. Vi gav oss ut till den södra delen av stan för att om möjligt få syn på lappugglan, en av flera som många duktiga fotografer tagit bilder av. Vi parkerade nära IKEA och Avion, gick genom en koport under E4:an mot fälten i närheten av flygfältet. En man kom emot och han skakade på huvudet när vi undrade om han sett ugglan. Nehej, inte det. Men vi fortsatte.
Lite läckra kapade träd hade väl passat för ugglan att spana på, eller hur?
Vi letar i kikarna men ser ingen uggla. Ingen annan fågel heller förutom en talgoxe, sådana som finns i mängder hemmavid. När vi går lite längre bort ser jag en misstänkt silhuett på åkern, tar upp kikaren, och där är den. Fina lappugglan. Vi fick se den flyga en bit, försöka slå en sork på åkern och sen sätta sig i björkskogen bredvid. Tyvärr helt omöjlig att fotografera på det avståndet. Jo, jag fick den på bild men bara som en liten utbuktning på stammen där den satt. Om ni är med i Facebook rekommenderar jag gruppen "Fåglar i Västerbotten" där många lägger upp jättefina bilder.
Nöjda åkte vi vidare hem till C där jag bjöds på jättegott fika med sällskap av två fina hundar.
Här är värdinnan med fina Dilma och nedan jag med valpen Dora.
Två mycket livliga och glada vovvar som rusade omkring benen när jag kom. Någon vecka senare orsakade de stor dramatik när de försvann över älven och var borta mer än ett dygn innan de som tur var återfanns välbehållna.
Utsikt från uterummet denna fina marsdag. Vi avslutade med en promenad på Obbolatippen där man kan skåda fågel lite senare, för mig ett nytt ställe.
Några dagar senare var det dags för årets första skidtur men den har jag redan bloggat om. Efter det blev jag tyvärr rejält förkyld med jobbig hosta men ingen feber så vårdcentralen misstänkte inte Corona. Jag höll mig ändå inne mer än en vecka så nästa utflykt blev inte förrän den 21 mars.
Jag och vännen åkte då till Degernäs, stannade till på en parkeringsficka och tog några bilder.
Sångsvanar på promenad.
Åt andra hållet. Ännu fler lite längre bort.
Vita prickar men om man zoomar in lite ser man att det vita blandas ut med allt fler kanadagäss i svartvit dräkt.
Det blåser kallt, bara 3 plusgrader, så vi åker vidare till Avion där vi tar varsin macka med te resp kaffe på Waynes. Vi håller behörigt avstånd till andra cafébesökare. Jag sa till vänligt när några tänkte sätta sig vid närmaste bordet när det ändå var gott om plats. De log tillbaka och sa -Javisstja!
På måndagen fick jag äntligen tillfälle att träffa lilla syskonbarnbarnet utomhus.
Först tog vi en promenad i skogen här bakom. Träden avger värme så det var lätt att gå där snö och is smält bort. Efter det en paus med apelsinätande på min altan. Därefter busade vi loss på lekplatsen nära. Nåja, vi var väl att ta i men jag gungade i alla fall en kort stund.
Desto mer gungade M. Favoriten att putta på var mamma som här får ett härligt leende.
Rutschkanan provades också på fast den var ganska hög, tyckte i alla fall jag 😃. Inte skrämmer det en glad och pigg tvååring. Allt gick förstås bra .
Jag ser att det är tolv bilder kvar med de sista marsutflykterna så jag sparar dem till nästa inlägg. Enstaka blå himlaglimtar syns nu utanför mitt fönster så även om vinden är stark tar jag mig en promenad innan de mörkare blåmolnen som jag också ser drar in över oss med eventuell nederbörd.
1 kommentar(er)
