När jag hann ifatt mig i bloggandet trodde jag att mina nya inlägg skulle bli kortare och oftare, men det visade sig vara fel. Nu har ganska precis en månad gått sen sist jag skrev här. Av januari återstod då bara härligt mjuka snöformer från min dagliga promenad över Ersbodaängarna..
... och en fullmåne den 29.
Funderar lite över ljusblänken i nederkanten av fotot, speciellt det lila, men nöjer mig med att det livar upp mörkret.
Det myckna snöandet ledde till att min bostadsrättsförening lejde in en mackapär som sopade snö från taket den 2/2.
Ser häftigt ut, inte sant? Mindre roligt var den nedfallna, hårt packade snö som föll ned på våra entréer i stora högar. Förr togs den bort av vaktmästeriet men i år var det tydligen vi själva som skulle se till det. Ingen information alls i förväg så vi var nog många som blev upprörda. Jag skottade första dagen litegrann, andra dagen lite till men då fick jag väldigt ont vid höger skulderblad och mina skador från sommaren (armar, armbågar) slets upp igen så jag fick lov att avbryta. Som tur var kom killar från Samhall och tog bort det sista.
Däremot togs ingen snö bort från våra förrådstak, bild från förra inlägget. 
Nu idag snöar det igen och puckeln blir allt större. Jag är faktiskt lite orolig men det är bara att hålla tummarna då styrelsen vägrar och min egen ork inte räcker till.
Nu idag snöar det igen och puckeln blir allt större. Jag är faktiskt lite orolig men det är bara att hålla tummarna då styrelsen vägrar och min egen ork inte räcker till.Lite roligare är att tänka på lördagen den 6 februari då jag fick träffa min kära lilla systerdotterdotter och busa lite i snöhög.
Nästan uppe vid taket. En stunds triumf högst upp...
..innan hon svischade ned till pappas famn.
Branta kanter blir det av plogningen så utan starka fadersarmar som tar emot hade det inte blivit lika roligt.
En fin helg blev det då jag på söndagen träffade mitt kompisgäng för en promenad vid älven. Umeås vackra byggnader bli ännu finare med snöklädnad.
Rådhuset mot torget och mera till höger ser vi Handelsbanken och gamla brandstationen bakom Rådhusparken. Även stadskyrkans torn anas.
Vi tog Strandpromenaden åt andra hållet, gick över Gamla bron till Teg och vidare mot Bölesholmarna och den fina Lundabron.
Trots kalla dagar och nätter hade inte Umeälven frusit till helt.
Höghusen på Kvarnvägen tornar upp sig, en relativt ny utsikt som jag är måttligt förtjust i. Jag tycker inte om att de numera bygger så höga hus. För inte så många år sen var det max 4-5 våningar på bostadshusen i stan men sen kommunen släppte det kravet poppar det upp alltfler hus med betydligt fler våningsplan här och där.
Solen sken på oss sju från UMeGänget när vi vandrade åter mot centrum.
Björkstammar kan vara så fina.
Enstaka änder syntes vid vattenkanten.
Även Broparken har fått ett helt nytt utseende i vinter.
Vår promenad slutade och började vid Väven på caféet med det lockande namnet Fika (!), där vi avnjöt diverse godsaker. Jag fick mig en fantastiskt god Kulturpuffsemla med annorlunda bulle och brun mandelmassa (rostade mandlar malda med skal, supergott) samt en ostmacka före.
Hemmavid kommer ekorren regelbundet till min fågelmatning.
Den är såå söt!! Mulet den 1 men soligare nedan den 13 februari.
Kanske den gömmer sig för min kära katt.
Hon spanar uppifrån balkongen men nu som äldre dam räcker det. I unga dar hade hon genast rusat ut och jagat bort den lille som snabbt tagit sig upp på tallbarken. Ser ni spåret på snön därnere? Nån som vet vad det kan vara för djur? Jag har också upptäckt en gång under snön med ganska stort hål precis vid matningen och undrar om det kan vara en hermelin eller liknande. Öppningen är alldeles för stor för att vara till skogsmöss som jag vet finns här.
Åter till korren. Jag var ju lite orolig att den inte fick i sig någon mat från fröbehållarna men det behövde jag inte alls vara.
Den svänger lite så ramlar fröna ut och jag har även sett den äta direkt från öppningarna.
Vi fick många fina soldagar i februari och en av dem, den 15, lockade ut min väninna S och mig på årets tredje skidtur, denna gång på Umeälven nere vid Strömpilen.
Perfekt blå himmel och kritvit kallsnö gjorde mig så glad. I väntan på ett par pjäxor fick vi en skön solstund.
I bakgrunden Kolbäcksbron. Tyvärr var inte skidspåren av någon vidare kvalitet, mest vanliga fotspår och skoterspår som i och för sig underlättar åkandet. Man gled liksom hit och dit med skidorna vilket var jobbigt för mina ben och min ork.
Ändå så härligt att vara utomhus i detta fina väder. Här är en rest av något som användes vid flottning förr i tiden. Vi stannade till vid en vacker stam och åt vår apelsin resp plommon.
Inga vidare skidbilder lyckades jag få men fotot nedan är lite kul då kameran tog det utan min medverkan 😊.
Detta var i måndags. På tisdagen gick jag och min särbo på stan för att äta semlor och på torsdagen var det dags för nästa utflykt, men då gömde solen sig.
Jag och C åkte till Holmsund för att spana lite på fåglar. Först vid Holmsunds uthamn..
..men där höll vi absolut på att blåsa bort så vi åkte snabbt vidare till en bäck jag besökt förut, där det skulle finnas strömstarar.
Så fint med snöklädda stenar. De nedan fick mig verkligen att längta efter semlor.
Ganska snart fick vi syn på en strömstare.
Ser ni den överst i mitten. Jag gick lite närmare eller så zoomade jag in.
Snart kom två till och de flög fram och tillbaka, gungade upp och ned med sina smala ben och tjittrade lågt. Vi njöt 😄.
Om solen hade lyst hade bilden blivit bättre men jag är nöjd ändå.
En bäckbild till utan fågel. Sen åkte vi till Skärgårdscaféet för semla (C) och räkmacka (jag).
C har så fin kamera med bra zoom. Första gången hon fick se strömstaren. Som ni ser är det gott om plats vilket det också var på Fika med gänget. Vi håller avstånd som man ska dessa virusspridningens tider även om vi vågar träffas för lite friluftsliv, vilket jag tror främjar hälsan.
Igår började det snöa igen och ska så fortsätta ända tills onsdag vad jag vet. Idag har vi bara någon enstaka minusgrad men så länge snön inte töar går det an att skotta. Traktorn har redan varit här en gång då det faktiskt var uppehåll några timmar. Jag passade på att ta en promenad men det var tungt att gå där det var oplogat.
Med hopp om fler härliga soldagar önskar jag er en fortsatt skön vintertid.
1 kommentar(er)
