Det verkar vara så att jag hinner med ett inlägg per månad nu. Det får väl duga. Jag har min blogg istället för album och dagbok. Pappersbilderna satte jag in en gång per år så nu är det en förbättring med bloggen, men dagbok skrev jag lite oftare så där är en försämring. Det jämnar ut sig :).
Den 3 februari gjorde jag en utflykt med väninnan C till Bölesholmarna.
Jag var på jakt efter tallbiten som visat sig lite överallt i Umeå i vinter, men den gäckade mig/oss även denna dag. Istället lite sidensvansar på isen med utsikt över Väven bl.a.
Lite närmare här men ändå bara som silhuetter.
Vi vandrade runt på vältrampade stigar och njöt av den låga februarisolens bleka strålar.
Här badas det sommartid men nu som om någon ritat ett träd på isen.
Lite småkyligt var det allt men rätt klädda så var det inga problem. Här C vid en bro och nedan jag framför en annan, den lite större Lundabron.
På älven en strimma öppet vatten som lockade många gräsänder till bad. Här en som plaskar på medan honan söker sig under iskanten.
Utsikt mot stadsidan och Brinkvägen med Strandpromenaden nedan.
Efter denna friska promenad ett besök på Nybro Café där vi åt god räkmacka :).
På Grubbe hos min brorsdotter med familj har det blivit tillökning. Två fina kaniner blev plötsligt sex. Här ses fem av dem.
Mamma Ronja med fyra ullbollar, några veckor gamla.
På andra sidan gallret (så det inte blir fler kaniner direkt) pappa Tage. De lever utomhus hela året med varma kojor att gå in i där de fyra små föddes.
Min brorsdotterdotter A är den som mest sköter om familjen.Här matning med gott grönt.
Jag provade att hålla i en men inte var det helt lätt med sprattlande små kaninfötter.
De är rädda för höjder så jag satte mig ner vilket lugnade en stund.
Ronja med mysiga öron, ett upp och ett hängande ner, och lillTage som senare visade sig vara en tjej. Jag vet inte om hon fått ett nytt namn nu :). På tomten matades också fåglar och en fin gulsparv fick jag på bild, även om den gömde näbben.
Till Grubbe fick jag en skön promenad den 5/2 genom relativt nya bostadsområdet Sandåkern som visade en lite finare sida än de fula höghus jag tidigare upplevt. Mot skogen vid Tallparken fanns lägre hus med lummig skogsomgivning. Hem tog jag bussen då fötterna var trötta.
Min kamera hade knastrat och låtit illa mest hela vintern när jag använde zoomen, speciellt utomhus. Den 7 tog jag en promenad längs älven till Elgiganten för att lämna in den på reparation.
En liten vak mittemot Vakins stora komplex på Ön, det kommunala bolaget som hanterar vatten och avlopp. Helt plötsligt såg jag en rörelse i ögonvrån och undrade om det var en fisk som tittat upp? Lite plask och så dök istället fina strömstaren upp vid vakkanten.
Det blev sista bilden med nya kameran på flera veckor. Det blev tjafs och otrevligt bemötande av ung, blond kille vid servicedisken, men jag gav inte upp. Han hävdade att moderna apparater kunde låta så i kyla, men jag har ju fotat digitalt i många år och så ska inte zoomen leva om. Istället för att låta ilskan få fritt utlopp tog jag en paus och en hamburgare med fisk på Big Boy där jag fick ett trevligt bemötande och blev på bättre humör. Jag återvände sen till affären där en annan servicekille behandlade mig jättebra och utan diskussion tog hand om min kamera för att skicka den på rep och garanti. Såå skönt!
En bild över det vackra Sliperiet som varit en trevlig galleria med bra café men numera bara innehåller en klädaffär, Lager 57, och ett gym, tyvärr.
Bild tagen med min enkla mobil innan jag tog buss nr 5 hem.
Nu är det dags att introducera min nya sambo, kära Missan, som kom till mig den 11 februari.
Det var inte alls meningen att jag skulle skaffa en ny katt så fort, men Djurskyddet annonserade om denna, snart 8-åriga dam, som inte fick flytta med sin matte till äldreboendet, och jag smälte. Hon fann sig nästan direkt till rätta och nu håller vi på att lära känna varandra allt bättre.
Den här bädden var hennes favorit och fick följa med till mig. Leksaksinstallationen har gjorts av kära lilla M, min systerdotterdotter. Jag tycker den är i minsta laget och ska försöka hitta en ny bäddmöbel åt henne då hon inte alls vill ligga där min kära Desirée låg. Även om jag tvättat upp en del så finns nog hennes doft kvar och Missan verkar vilja hitta egna platser att vara på. Jag blir ledsen när jag tänker på Desirée men Missan livar upp nuet vilket lindrar.
Hon påminner även om Tusse t.ex. genom att vilja hindra mig att läsa tidningen.
En del olater bekämpar jag, men den här är ändå lite charmig :).
Mycket snö har det inte varit i år jämfört med fjolårets mängder, men några rejäla snöfall kom i alla fall i februari.
Den 5 fick jag skotta flera gånger. Bra motion om inte snön är för blöt och tung. Det var den inte här. Några fågelbilder har jag som vanligt.
Två par domherrar i häggen fotade genom sovrumsfönstret. En sparvhök kom plötsligt på besök och alla siskor, både de grå och de gröna flög åt alla håll.
Stilig är den, tycker jag. Såg inte att den lyckades få något byte. En ny bekantskap är snösiskan nedan som ser ut som en uppburrad gråsiska, men experterna i FB-gruppen Fåglar i Västerbotten visste bättre :).
Bra att kunna fråga de som vet mer.
Den 22 ett trevligt och livat besök av lilla M, glad och busig.
Lite lugnare här i famnen på sin mamma.
Vi träffades även på stan den 26, en lördag då Umeå hade Rally VM, vilket ökade folkmängden rejält. På torget var folkliv med restauranger i stora tält, musik lite för högt för mina öron och finbesök av dessa djur.
I bakgrunden mina kära i en fin brunfärg på kläderna.
Stiliga horn. Vi åt trattkantarellsoppa med västerbottenstoast i tältet, beundrade renarna och gick sen vidare ner mot älven.
Solen sken och vi njöt i en speciell mötesplats med lugna gungor. Frizon kallas platsen, framtagen i samarbet med unga tjejer i kommunen. Frihet från förväntningar, otrygghet och rädslor ska verket bidra till i Årstidernas park vid älven.
Här är gott att vara :).
Mor o dotter kommunicerar ordlöst. Vi gick en bit vidare mot konstnärligt Campus och fann denna mysko installation.
Kanske lite väl mycket information, eller vad tycks? Systerdottern kom på att det hade med rallyt att göra.
Ett riktigt konstverk är istället vackra Julia av Jaume Plensa, uppförd 2020.
Så harmoniskt lugn och fin, lite olika beroende på från vilket håll hon betraktas.
Videkissarna var utslagna redan den 22, även de vid älven men lite längre bort.
En skön promenad längs älven öst på stan mot Konstnärligt Campus.
Curiosum med vispgräddesnö på taket. Där visar bio i globformat, vilket jag än inte provat på.
Februari förmörkades förstås av kriget i Ukraina som bröt ut den 24. Jag visar mitt symboliska stöd för denna fruktansvärda händelse, som tyvärr än inte upphört, med en pampig solros.
Mer om det kan jag inte skriva då orden tryter av allvaret i situationen. Jag hoppas och ber att kriget snart ska vara över.
Ute skiner marssolen men marken som tinat fram av veckans plugradersdagar täcks nu åter av tunn vit pudersnö som fallit i morse. Imorgon ska det komma mer snö och minusgraderna ta över några dagar till. Ändå är våren på gång med flyttfåglar, snödroppar och tussilago mot solvarma väggar. Penséerna som jag köpte och satte ut igår såg ledsna ut i isvindarna så jag tog in dem i hallen i morse och hoppas de piggnar till.
Ha det så gott!
1 kommentar(er)
