Sommaren med Missan började bra. Hon verkade trivas direkt på stugan och gjorde sig hemmastadd utan problem.
Här spanar hon intresserat sittande på en gammal brygga. Tack och lov hittade hon inte lika mycket möss och sorkar som på Ersboda. Bara en enda sork lämnade hon på tomten under hela sommaren. Så skönt slippa få in dem i stugan.
Även inomhus fann hon sig väl tillrätta, kanske lite för mycket som här när hon brer ut sig över bordet.
Vi flyttade dit i mitten av juni men när min berättelse börjar är det redan kring den 10 juli.
En bit bort bor en åretruntfamilj med flera katter. En av dem började dyka upp hos oss vilket inte Missan gillade. De satt bl.a på var sin sida på en upp- och nedvänd kanot och ylade hotfullt mot varandra.
Här är lilla Greta som är så söt och ser så oskyldig ut, men som okastrerad har hon högre rang än Missan som är kastrerad, även om hon är större.
Missan gillade att gå på promenad i skogen med mig. I ganska högt tempo drog hon iväg längs skogsstigarna som är lättgångna. Hon ville vidare men jag vände när jag tyckte det var lämpligt och hon följde då med mig tillbaka.
En fin sommarnatt mot den 18 juli klockan halv tre. På morgonen fotograferade jag blommor och insekter innan jag åkte in till stan, alltså hem till Ersboda.
Här en söt fjäril som vägrade breda ut sina vingar på min lobelia. Senare på dagen for jag också till Holmsund där jag gick en niohålsrunda på golfbanan med mina väninnor. När jag den måndagen kom tillbaka till stugan var inte Missan där...
Det visade sig att även Greta (den lilla grå katten) försvunnit samma dag, men hon brukade ge sig ut på korta vandringar. Jag letade efter stugvägen, pratade med grannarna, gick in i skogen på de stigar vi brukade gå och ropade efter Missan om och om igen. Oron steg men jag kunde somna och drömde då att hon fanns i något gammalt hus men var svag och liksom genomskinlig. Drömde också att den andra katten skulle komma igen välbehållen, vilket hon gjorde efter något dygn.
Blandar in lite andra bilder för att lätta upp texten.
Jag annonserade i diverse Facebookgrupper, bl.a. sommarstugevägens grupp och en i en by i närheten jag fick tips om, men inget hände. Jag fick råd av Djurskyddet att be att få titta in i de närmaste grannarnas förråd själv. Lite pinsamt, men alla var så vänliga och öppnade för mig. Ingen Missan där. Det finns också en stor tomt med många gamla hus på där ingen bor dit jag gick och letade extra mycket. Där hade den andra katten hittats vid ett tidigare tillfälle.
Tuff myra anfaller stor skalbagge till synes sovande på rosenskära.
Inget napp där heller. Jag fick kontakt med grannar jag aldrig pratat med, och alla engagerade sig, för många av dem har själva husdjur som de absolut inte vill ska rymma. Oron var hela tiden närvarande och då och då grät jag uppgivet, trodde hon hade gått åt.
En lugn fredagkväll satt jag vid tv:n och tittade på en halvbra serie samtidigt som jag löste Sudoku. Då lät det i mobilen, ett sms när klockan närmade sig 23. "Jag tror jag såg er katt i Hissjö..." " i närheten av 70-skyltarna." Skönt adrenalinpåslag och jag kastade mig in i bilen för att köra dit. Innan jag hunnit ut på stora vägen kom ett till sms med detaljerad beskrivning som gjorde det lätt för mig att hitta. Hissjö ligger närmare 5 km bort från stugan, inte alls i närheten där jag m.fl. letat.
Ivrig som denna studsande storlom.
När jag kom fram gick jag ur bilen och ropade, men såg henne inte, var på väg att gå runt förrådshuset där hon setts gå in, men plötsligt hör jag ett intensivt jamande från andra sidan vägen. Där kom hon rusande mot mig över vägen (ingen trafik som tur var) hela tiden jamande som om hon ville säga -"varför dröjde du så länge". Utan problem lyfte jag in henne i bilen och körde långsamt hemåt då jag inte hade med någon kattbur.
Jag bad Djurskyddet annonsera på deras Facebooksida. Det gör de om man är medlem och det är jag. De når många och jag gissar att det var det som gjorde susen. Efter fyra dygn kom min älskade katt hem till mig. Lycka 😃!
Jag var lite speedad, stängde in henne i uterummet där det fanns mat framme. Som tur var då jag i köket helt oförhappandes tappar en av hennes matskålar på golvet och den går i tusen bitar. Det tog ganska lång tid att städa undan alla små glasbitar som spridit sig över golv, bänkar och in i andra rummet. Sen började jag skicka sms till alla vänner som oroligt följt mitt letande innan jag någorlunda lugnt kunde ta hand om min kära katt som jag saknat såå mycket. Vi gick alltså och lade oss, Missan på täcket bredvid mina ben, slickande och tvättande sig som om inget hänt.
Lite söta andungar får avsluta min berättelse.
De första dagarna höll hon sig nära mig, var ganska hungrig och låg mest och vilade. Men när ca en vecka gått....fortsättning följer 😀.
1 kommentar(er)
